Vinden sliter i träden men i själen är det lugnt

En sen augustimorgon på Vässarö i Stockholms norra skärgård.

Startade morgonen med kokkaffe och barn. Hett och livgivande. Men båda fenomenen drar igång hela fysionomin samt tankeverksamheten. Så när jag satte mig för att varva ner och reflektera över hur dagen skulle te sig, då rusade allt omkring. Allt jag borde göra och leta efter och tvätta och laga (mat) och tänka på och komma ihåg och uträtta och planera och skriva listor om. Ja, ni fattar. Jag var både i framtiden och dåtiden och ingenstans. Inte det minsta effektiv och inte det minsta snäll mot mig själv. Inte konstruktiv ett enda dugg.

Så mindes jag som tur var en övning som heter 3-3-3. Jag gjorde den. Och fick ordning på dagen. (Hyfsat. Det regnar och blåser fortfarande, men det kan jag faktiskt inte göra något åt.)

3-3-3

Betrakta en sak framför dig, en kopp, en hand, en busspingla, en dataskärm, ja, helt enkelt det som finns i närheten. Beskriv den för dig själv. ”En blå kopp med öra. Ljuset faller på den från fönstret. Det är kaffe i den. En flisa är borta.” Beskriv den bara. Värdera inte. Inga ”ful” eller ”vacker” eller ”trist” eller ”dyr”.
Ta en sak till och beskriv den för dig själv.
Gör samma sak en gång till med ytterligare något.

Blunda om du vill och kan, det är lättast då. Koncentrera dig på ett ljud du hör – något samtal i kontorslandskapet, barn som skriket, ventilationen som susar, en gren som slår mot fönstret, bussen som bromsar in.
Förflytta hörandet till ett annat ljud. Lyssna.
Gör samma sak en gång till.

Förflytta uppmärksamheten in i kroppen. Känn efter i en liten del av kroppen vad just den delen upplever. Din ena hand som ligger på din andra hand. Foten som vilar mot golvet. Huvudets som tyngs litet åt sidan. En upplevelse i taget.
Flytta uppmärksamheten till en ny del av kroppen. Känn efter och beskriv, med ord eller utan.
Gör samma sak en gång till.

Öppna ögonen. Den här gången tar du in TVÅ synintryck.

Sedan TVÅ ljud. Ett i taget.

Sedan TVÅ kroppsförnimmelser.

ETT synintryck.

ETT ljud.

EN kroppsförnimmelse.

Att göra den här övningen betyder inte att du blir avslappnad eller fullkomnad på något annat sätt. Övningen får mig att stanna upp, få fokus, bli påmind och litet mer förankrad. Jag stänger av stresshjärnan för ett tag.
Övningen kan ta tio minuter. Eller vara kortare. Eller längre. Det är inte så noga. Gå på toa och sitt där om du behöver en paus på jobbet. Gå på toa och lås dörren hemma om det är enda sättet att få lugn och ro där. Gör övningen på bussen istället för att fippla med mobilen, du ska ju ändå sitta där på väg någonstans.

Jag avslutar med det absolut bästa klipp jag sett på mycket länge. Kort, kärnfullt, ordlöst, fruktansvärt roligt, viralt. Jag skrattar varje gång.

 [youtube https://www.youtube.com/watch?v=nHc288IPFzk&w=420&h=315]