Dans kring midsommarstången på Skansen
Samma sommar, fast litet senare
Ofta är det ju i bisatserna insikterna föds. I alla fall för min del. Som när Henrik Schyffert sa om sin pappa på 70-talet: ”Han var ju deffad som Iggy Pop” (i ”Landet Brunsås”). Och när Lotta Lundgren sa när hon och Erik Haag åt 60- eller 70-talsmat i ”Historieätarna” att ”det är ju inte så rolig mat det här”.
För folk var ju smala på 60- och 70-talen. Utom min morfar och mina morbröder, förstås. De hade stora magar allihop. Men resten var smala. Var det helt enkelt för att maten var ganska tråkig? Industrimaten hade kommit för att stanna, men den var smaklös, biffarna som skulle visa att det var helg var sega och dyra, det var modernt att laga mat snabbt och med halv- och helfabrikat, långkok var hopplöst gammalmodigt, maten var dyr i förhållande till inkomsterna. Kort sagt, det gamla skulle ut, men det nya var inte gott.
