Från mina scoutår
Jag hörde någon gång att när man är frisk har man förmågan att arbeta och att älska. Och ja, båda funkar. Så. Vi kör väl på den hypotesen – jag är frisk.
Det började med att jag vaknade en helg för en tid sedan och kände igen mig själv. Jag behövde inte locka upp mig själv ur sängen med hjälp av tanken på en stor kopp kaffe med skummad mjölk och ett avsnitt av ”Blacklist”. Jag kände att helgen var ett stort, vitt ark som kunde fyllas med allt möjligt och att jag dessutom faktiskt kände lust att göra något. Där jag låg i sängen kunde jag tänka ut flera saker som verkade lockande. Både små och stora saker. Mer eller mindre aktiva.
Lite städning för att få ordning.
En promenad för att få känna kroppen bli varm och känna solen värma litet försiktigt.
Träffa en kompis för att prata Airb’n’b och annat.
Äta frukost i all evighet.
Ringa mamma.
Tänka på min parallellblogg – Issadissa’s Guide to Stockholm.
Sova.
Inte i den ordningen nödvändigtvis. Idéerna kom och födde varandra.
Nu i veckan var jag på en slags utvärderingsträff på Stressmottagningen. Det var jag, en psykolog, en läkare, en praktikant och en fysioterapeut. De bekräftade hypotesen – att jag nog är frisk.
Så jag tar mina första stapplande steg ut i friskheten. Och imorgon tänker jag skriva om vilka faktorer som varit viktigast för att jag tillslut kommit hit.
(Snart är jag i nutid.)
