Hur en överlever livet. Issadissa delar med sig av sin visdom.

Etikett: sparmat (sida 1 av 1)

Söndagmiddag i januari

dsc_0991

Marinerade kycklinglår i ugn med lök och paprika

Jag gillar inte att pilla med kycklingdelar egentligen. Men de här snabbmarinerade kycklinglåren som sköter sig själva i ugnen blir supersaftiga och enormt goda, slår kycklingfiléer med hästlängder.

Sätt ugnen på 225 grader.

Till ett stort tråg kycklinglår (cirka 1000 gram) blandar du i en stor bunke ihop

2 msk olja

1 msk soja

2 pressade vitlöksklyftor

1/2 msk honung

1/2 tsk salt

svartpeppar

(timjan (1 tsk) kan vara gott i också eller paprikapulver (1 msk))

Lägg i kycklinglåren och låt dem tumla runt i marinaden.

Låt stå en liten stund, några minuter räcker.

Lägg kycklinglåren på bakplåtspapper på en plåt.

Skär 1-2 lökar i klyftor och 1-2 gula och/eller röda paprikor i bitar och lägg på plåten. Droppa över den marinad som finns kvar och blanda runt grönsakerna. Eller ringla över olja och salta grönsakerna innan du blandar runt dem.

Låt stå i ugnen i 25-30 minuter.

När du ställt in kycklingen i ugnen häller du ett kilo tvättade småpotatisar i en kastrull och kokar upp (glöm inte vattnet!). Låt sedan koka till de blir mjuka (10-15 minuter).

Häll av vattnet och häll upp potatisarna i en stor ugnsform.

Tryck till potatisarna, en och en med baksidan av en stor sked så att skalet spricker och innanmätet blottas. Detta roliga moment kan även utföras med en muddlare (Observera kära Harry Potter-fans, INTE med en mugglare).

Medan potatisen har kokat har du förfärdigat ett örtsmör exempelvis med pressad vitlök, litet salt och hackad persilja. (Mängden smör är upp till ditt samvete, jag tror att jag hade 50 gram. Eller 75. Eller så.)

Örtsmöret klickar du på de krossade potatisarna och när du tagit ut kycklingen sätter du på grill eller övervärme och rostar potatisen.

Det här bli en finfin söndagsmiddag med saftiga, smakrika kycklinglår, ungsrostade, mjuka grönsaker och potatis på ett nytt sätt. Hyfsat klimatsmart och gjort på billiga råvaror (utom möjligen paprikan).

dsc_0994

Smart och knaprig potatis

Kikärtssoppa, Jamie Oliver-style

fil-2017-01-21-12-02-18red

Soppa med kikärtor och purjolök. Toppad med olivolja och riven parmesan.

Snitsig, billig, klimatsmart och god. Dessutom rekommenderad av Jamie Oliver. Behövs fler argument?
Du behöver:

Tre purjolökar

Tre vitlöksklyftor

2 burkar/kartonger kikärtor (avrunnen vikt ungefär 500 gram)

Olivolja och smör

Buljongtärningar, 2-3 st

Salt och svartpeppar

Till servering: olivolja och nyriven parmesan

 

Gör så här:

När du har skurit bort det ledsnaste (men inte allt grönt – det är dumt och slösaktigt), slitsat och sköljt purjolöken skär du den i centimeterbreda bitar/skivor.

Hacka vitlöksklyftorna.

En matsked smör och lika mycket olivolja får bli varmt men inte brynt i en stor kastrull.

Häll i purjolöks- och vitlöksbitarna. Låt löken puttra på ganska låg värme i fettet så att den blir ganska mjuk och sötman kommer fram. Det är viktigt att värmen inte är för hög, då bränns purjon/vitlöken och smaken blir besk. All löl ska koka snarare än fräsa.

Häll på 1 liter vatten, buljongtärningarna och de sköljda och avrunna kikärtorna.

Låt koka i tjugo minuter.

Vill du ha litet struktur i soppan tar du upp ett par deciliter av löken och kikärtorna och lägger åt sidan.

Mixa det som är i kastrullen till en slät soppa.

Smaka av med salt och svartpeppar.

(Häll tillbaka det sparade och omixade.)

Ringla över olivolja litet snyggt och strö på nyriven/nyflagad parmesan.

Istället för nudlar #blogg100 dag 14

falafel

Hungrig

Jag kom ihåg ett uttryck från mina yngre år. Sparmat. Alltså mat som inte gräver för djupa hål i plånboken. Sparmat pratades det om i Allt om Mat och på dagstidningarnas matsidor, som på den tiden publicerades en gång i veckan. På torsdagar om jag inte missminner mig, samma dag som Konsum och Ica hade sina helsidesannonser för veckans extrapriser.

Igår delade jag med mig av ett av mina långvariga recept. Som dessutom är sparmat. Kanske tillochmed spara-på-svinnet-mat. Rädda några skrumpnande potatisar och en halvdålig lök från grönsakslådan och ett utgånget ägg från kartongen längst in i kylen och vips har du räddat både kassan, världen och stoppat din egen hunger. Då handlade alltså receptet om ”Franska rårakor”.

Idag är det dags för hemlagade falaflar (eller hur en nu benämner falafel i plural). Stek dem istället för att fritera, så blir det enkelt och avsevärt mindre osigt. Mindre flottigt, också.

1 burk sköljda och avrunna kikärtor (ca 230 g avrunnen vikt)

1 hackad gul lök

1 tsk spiskummin

1/2 tsk salt

En pressad klyfta vitlök

½ dl hackad persilja

2 msk majsstärkelse (Maizena)

Mixa alltihop till en hyfsat jämn smet. Gör små biffar. Stek 3-4 minuter på varje sida så att du får en frasig och fin yta.

Jättegott att äta tillsammans med quinoa/bulgur/couscous/ris, tsatsiki eller tjockyoghurt och litet andra grönsaker. Eller i pita- eller libabröd med tjockyoghurt, sallad och andra knapriga grönsaker och kanske någon kryddstark sås.

Ett recept för oxveckornas (och andra veckors) tunna plånböcker #blogg100 dag 13

Det här var det första vi lagade på Hemkunskapen i högstadiet. Alltså för ungefär fyrtio år sedan. Jag har lagat de här ”Franska rårakorna” ända sedan dess. Utmärkt mat för hungriga magar och tomma plånböcker – perfekt för januari, helt enkelt.

Till varje person behövs:

2 potatisar

1/2 lök

1 ägg

salt och peppar

Riv potatisen.
Riv löken.
Blanda med ägg, salt och peppar.
Stek i så tunna kakor du vill ha.
Ibland gör jag bara en stor, den blir litet tjock och saftig och behöver oftast delas på för att den ska kunna vändas.

Det är gott att låta ett par skivor ost smälta på ovansidan mot slutet.

De här rårakorna går att serveras med allt möjligt – lingonsylt, litet bacon eller fläsk om en är lagd åt det mer traditionella hållet.
Ost som smälter (som sagt), ett par skivor tomat och litet oregano för en mer pizzaaktig touche.
Litet andra rotsaker går ju också att riva ner om en vill ha färg eller mer smak. Morot och litet rotselleri, kanske. En rödbeta blir nog snygg i och då blir det ju toppen med chèvre eller fetaost på.

Istället för nudlar

falafel

Hungrig

Jag kom ihåg ett uttryck från mina yngre år. Sparmat. Alltså mat som inte gräver för djupa hål i plånboken. Sparmat pratades det om i Allt om Mat och på dagstidningarnas matsidor, som på den tiden publicerades en gång i veckan. På torsdagar om jag inte missminner mig, samma dag som Konsum och Ica hade sina helsidesannonser för veckans extrapriser.

Häromdagen delade jag med mig av ett av mina långvariga recept. Som dessutom är sparmat. Kanske tillochmed spara-på-svinnet-mat. Rädda några skrumpnande potatisar och en halvdålig lök från grönsakslådan och ett utgånget ägg från kartongen längst in i kylen och vips har du räddat både kassan, världen och stoppat din egen hunger. Då handlade alltså receptet om ”Franska rårakor”.

Idag är det dags för hemlagade falaflar (eller hur en nu benämner falafel i plural). Stek dem istället för att fritera, så blir det enkelt och avsevärt mindre osigt. Mindre flottigt, också.

1 burk sköljda och avrunna kikärtor (ca 230 g avrunnen vikt)

1 hackad gul lök

1 tsk spiskummin

1/2 tsk salt

En pressad klyfta vitlök

½ dl hackad persilja

2 msk majsstärkelse (Maizena)

Mixa alltihop till en hyfsat jämn smet. Gör små biffar. Stek 3-4 minuter på varje sida så att du får en frasig och fin yta.

Jättegott att äta tillsammans med quinoa/bulgur/couscous/ris, tsatsiki eller tjockyoghurt och litet andra grönsaker. Eller i pita- eller libabröd med tjockyoghurt, sallad och andra knapriga grönsaker och kanske någon kryddstark sås.

Ett recept för oxveckornas tunna plånböcker

Det här var det första vi lagade på Hemkunskapen i högstadiet. Alltså för ungefär fyrtio år sedan. Jag har lagat de här ”Franska rårakorna” ända sedan dess. Utmärkt mat för hungriga magar och tomma plånböcker – perfekt för januari, helt enkelt.

Till varje person behövs:

2 potatisar

1/2 lök

1 ägg

salt och peppar

Riv potatisen.
Riv löken.
Blanda med ägg, salt och peppar.
Stek i så tunna kakor du vill ha.
Ibland gör jag bara en stor, den blir litet tjock och saftig och behöver oftast delas på för att den ska kunna vändas.

Det är gott att låta ett par skivor ost smälta på ovansidan mot slutet.

De här rårakorna går att serveras med allt möjligt – lingonsylt, litet bacon eller fläsk om en är lagd åt det mer traditionella hållet.
Ost som smälter (som sagt), ett par skivor tomat och litet oregano för en mer pizzaaktig touche.
Litet andra rotsaker går ju också att riva ner om en vill ha färg eller mer smak. Morot och litet rotselleri, kanske. En rödbeta blir nog snygg i och då blir det ju toppen med chèvre eller fetaost på.

Verifierad av MonsterInsights