Hur en överlever livet. Issadissa delar med sig av sin visdom.

Etikett: sömn (sida 1 av 1)

Glömde bort sömnrutinerna. Ingen bra idé! #blogg100 dag 54/1

(Som sagt – jag har snabbspolat hela min utmattningsprocess och nu, december 2015 är jag nästan färdig med gruppträffarna/sessionerna på Stressmottagningen och det börjar närma sig heltidsarbete igen)

Jag har börjat dricka svart te igen på kvällarna. Det funkade ett tag. Antagligen eftersom jag fortsatt med mina övriga sovrutiner (som jag skrivit om här och här):

  1. jobbat på att få till ”sömntrycket” genom att inte sova för länge, inte ens på helgerna
  2. regelbundna säng- och uppstigningstider
  3. promenad varje dag i dagsljus
  4. avslappning i form av Yoga Nidra varje dag (allt mellan 15 och 50 minuter)
  5. sängen används bara till sömn, inte till att ligga och mysa i eller läsa och absolut inte till att titta på något intressant på någon skärm

Men uppenbarligen är min sömn just nu i ett något sårbart läge. Några orosmoment i tillvaron och vips så gjorde den där doftande, heta koppen med Ceylon-te att sömnen vägrade infinna sig. Första natten som jag riktigt kände av det var igår och tillslut var det bara att gå upp och ta en insomningstablett.

Så nu ska jag göra som Kerstin Jeding (sömnexperten på Stressmottagningen) sa om sig själv:

”När jag känner att sömnen börjar bli dålig blir jag striktare med sömnrutinerna. Och då blir det ordning igen.”

Vad jag plussar på nu är:

  • prioritera nedvarvningstid på kvällen, tänk nattning via kvällsbad och välling fast i vuxenversion
  • ingen skärm efter halv nio
  • inget svart te!!!!

Återkommer med uppföljningsrapport.

 

Mer om sömnen #blogg100 dag 49/3

IMG_0002

Definitivt för ljust. Men svalt och skönt.

Jag glömde ju några saker i den senaste bloggposten som handlade om vad jag använt mig av för tips för att få till en bättre sömn. Och nu när sömnen har blivit så mycket bättre, så känns livet mer hanterbart. Klart att jag rekommenderar alla, särskilt stressade människor och absolut alla vi som är eller har varit utmattade att få ordning på sömnen.

Här är några råd till som jag följt:

  1. släck ner ordentligt och ha det mörkt i sovrummet
  2. ha rejält svalt i sovrummet – 14 grader är tydligen idealisk temperatur för våra sovande kroppar

Den psykolog som höll sömnstartsföreläsningen på Stressmottagningen heter Kerstin Jeding. Hon har en hemsida där det finns en folder att ladda ner som innehåller delar av hennes bok ”29 sidor mot sömnbesvär”.  Där finns bland annat sömndagbokssidor. Boken är tydligen slutsåld, men den finns att lyssna på hos Storytel. Gör det – det är Kerstin själv som läser boken på välmodulerad skånska. (Storytel brukar har provmånad för mycket liten peng och/eller gratis testveckor).

….och viktigast av allt är sömnen #blogg100 dag 49/2

(Ett halvår senare kan jag säga att det här inlägget ska jag läsa åtminstone en gång i veckan. För att påminnas om att jag ska diagnosticera sömnen just nu och justera om jag trillat in i dåliga mönster som påverkar sömnen. )

Jag har varit på ”Sömnstartsföreläsning” och fått veta att det finns sömnterapeuter. Dessutom fick jag en förståelse för sömnens anatomi och funktion så att jag med hjälp av förståelsen och några enkla råd har fått ordning på sömnen. Det tog ett par nätter och nu sover jag som ett barn igen.

Att det var så enkelt!

Jag delar med mig av det jag gjorde först. Sedan skriver jag ett annat inlägg där jag försöker berätta mer omfattande om vad jag lärde mig.

  1. Jag har börjat lägga mig senare för att vara ordentligt trött när jag lägger mig i sängen.
  2. Jag sätter klockan på samma tid varje morgon – 8 timmars sömn, inte mer.
  3. Jag går upp ungefär samma tid även om det är helg och upplagt för sovmorgon.
  4. Jag snoozar inte längre – direkt upp ur sängen är melodin.
  5. Sängen är endast för sömn. Inte för att titta på svtplay eller Netflix. Eller spela Candy Crush Saga eller Wordfeud eller kolla Facebook eller Insta. Vill jag titta på något, spela något eller läsa något sätter jag mig i soffan eller i min älskade fåtölj.
  6. Sängen ska vara en plats att längta till, inte en plats som associeras med rädsla för att ligga vaken och vrida sig. Så när jag har vaknat i vargtimmen och känt att det blir svårt att somna om, då har jag gått upp och läst. INTE legat kvar i sängen.
  7. En halvtimmes dagsljus har jag sett till att jag får varje dag. Gärna kring lunch. Dagsljuset ger signal till hjärnan att ”nu är det dag” och ”det är dags att vara aktiv”. Och eftersom vi har rytmer i oss så vet kroppen och hjärnan att efter en dag kommer en natt och då ska det sovas för återhämtningens skull.
  8. Alla vaknar flera gånger varje natt. Så är det. Men många av oss kommer inte ihåg det, vi somnar om så snabbt. Men om reflexen är att direkt sträcka sig efter mobilen för att kolla vad klockan är och sedan har det kommit en notis som gör att en måste gå in på Facebook och Insta och mejlen, då är det bäst att köra med klockradio eller gammaldags väckarklocka. Jag har fått använda vilja och förnuft. Det var inte så lätt.
  9. Hur mycket jag än älskar att sova middag, så har jag slutat med det. Jag kör en kvart yoga nidra istället.

En bra sak att göra är att föra sömndagbok. Här nedan finns ett förslag på hur en sådan kan se ut.

IMG_2663

Och här kommer en kort yoga nidra som fyller sin funktion för mig. Jag har ju skrivit mycket om yoga nidra tidigare. Här och här och här till exempel.

[youtube https://www.youtube.com/watch?v=vvldC6mzLvA&w=560&h=315]

In i kroppen igen #blogg100 dag 38/2

båtpendling

Det är lättare att tänka på båten. Gungeligunget inomskärs är alldeles lagom.

Eftertankens kranka blekhet och allt sådant. Jag insåg att kroppen är sårbar. Fortfarande. Jag som tänkte att jag skulle skriva en intressant utvecklingshistoria om en 52-årig kvinna som varit utbränd och som tar sig tillbaka till en kropp och själ i balans medelst träning. Bland annat. Och jo, så kanske det blir, men på litet längre sikt. För fortfarande, ett drygt år efter det brutala mötet med väggen så fungerar inte kroppen som förut. Den reagerar ibland på träning som om det var stress jag utsatte mig för. Och då får jag plikta med stor trötthet, lätt feberkänsla och svirr i huvudet.

Det intressanta är att detta talas ganska mycket om i de slutna Facebook-grupper som jag tillhör där utmattade vågar blotta sig och söka stöd och kunskap hos andra utmattade. Och den samlade kunskap som finns i de här grupperna är enorm! Viljan att förstå är ännu större. Men svaren hos vårdinrättningar, hos Försäkringskassan och på HR-avdelningarna är få och nyckfullt utdelade, så vi är hänvisade till varandra.

Vad betyder det här just nu? Att jag inte cykelpendlar 25 km varje dag utan kanske en eller två dagar i veckan. Att det viktigaste just nu är att sova gott och att göra det minst åtta timmar varje natt. Att jag får tänka om kring kroppen och träningen. Jag sitter inte med svaren just nu. Kanske simning någon gång. Kanske lunchträning på jobbet. Kanske litet yoga några morgnar i veckan då jag mest fokuserar på rörlighet. Vi får se. Jag återkommer.

Och tills vidare båtpendlar jag. Kroppen är sårbar. Själen likaså. Att må lätt illa av bussen varje morgon för att sedan bombarderas av alla dofter, reklambudskap, samtal, ljud, röster när jag kliver på tunnelbanan, det funkar inte. Nu tar jag båten och tackar för att jag bor där jag bor och jobbar där jag jobbar så att båtpendling är möjlig.

(Tillslut i september 2014 förstår jag att jag framkallar bakslag genom att träna. Kanske hade någon sagt det till mig tidigare, men jag tror inte det. Den vanliga uppfattningen, tillochmed hos utmattningsdrabbade är ju att träning är bra, alltid bra. Det vet jag nu 2016, att så är inte fallet. Inte alls.)

Sjätte och sjunde dagen – jag tror på djupavslappning! #blogg100 dag 26/2

IMG_0586

Utan bildtext

 

(Det börjar närma sig jul 2013 och jag har insett att avslappning är en del av byggstenarna för att tillfriskna.)

Att ordentligt slappna av varje dag funkar. Inte sitta-framför-TV:n-slappna av, inte dricka-te-läsa-bok-slappna av, inte en-liten-öl-slappna av, utan kroppslig-totalvila-och-vaket-sinne-slappna-av. Tjugo ynkapynka minuter.

MEN. Igår gjorde jag mina 20 yoga nidra-minuter vid sextiden på seneftermiddagen. Och nattsömnen blev inget vidare. Jag är inte säker på att det hade att göra med att jag gjorde min yoga nidra senare än vanligt, men det kan hänga ihop.

Idag lade jag yoga nidran tidigare och hoppas att jag kan sova som vanligt inatt. ”Det är en gåva att få sova som ett barn”. Jag brukar göra det.

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=KvaHjACFHLY&w=560&h=315]

 

Mer om sömnen

IMG_0002

Definitivt för ljust. Men svalt och skönt.

Jag glömde ju några saker i den senaste bloggposten som handlade om vad jag använt mig av för tips för att få till en bättre sömn. Och nu när sömnen har blivit så mycket bättre, så känns livet mer hanterbart. Klart att jag rekommenderar alla, särskilt stressade människor och absolut alla vi som är eller har varit utmattade att få ordning på sömnen.

Här är några råd till som jag följt:

  1. släck ner ordentligt och ha det mörkt i sovrummet
  2. ha rejält svalt i sovrummet – 14 grader är tydligen idealisk temperatur för våra sovande kroppar

Den psykolog som höll sömnstartsföreläsningen på Stressmottagningen heter Kerstin Jeding. Hon har en hemsida där det finns en folder att ladda ner som innehåller delar av hennes bok ”29 sidor mot sömnbesvär”.  Där finns bland annat sömndagbokssidor. Boken är tydligen slutsåld, men den finns att lyssna på hos Storytel. Gör det – det är Kerstin själv som läser boken på välmodulerad skånska. (Storytel brukar har provmånad för mycket liten peng och/eller gratis testveckor).

….och viktigast av allt är sömnen

Jag har varit på ”Sömnstartsföreläsning” och fått veta att det finns sömnterapeuter. Dessutom fick jag en förståelse för sömnens anatomi och funktion så att jag med hjälp av förståelsen och några enkla råd har fått ordning på sömnen. Det tog ett par nätter och nu sover jag som ett barn igen.

Att det var så enkelt!

Jag delar med mig av det jag gjorde först. Sedan skriver jag ett annat inlägg där jag försöker berätta mer omfattande om vad jag lärde mig.

  1. Jag har börjat lägga mig senare för att vara ordentligt trött när jag lägger mig i sängen.
  2. Jag sätter klockan på samma tid varje morgon – 8 timmars sömn, inte mer.
  3. Jag går upp ungefär samma tid även om det är helg och upplagt för sovmorgon.
  4. Jag snoozar inte längre – direkt upp ur sängen är melodin.
  5. Sängen är endast för sömn. Inte för att titta på svtplay eller Netflix. Eller spela Candy Crush Saga eller Wordfeud eller kolla Facebook eller Insta. Vill jag titta på något, spela något eller läsa något sätter jag mig i soffan eller i min älskade fåtölj.
  6. Sängen ska vara en plats att längta till, inte en plats som associeras med rädsla för att ligga vaken och vrida sig. Så när jag har vaknat i vargtimmen och känt att det blir svårt att somna om, då har jag gått upp och läst. INTE legat kvar i sängen.
  7. En halvtimmes dagsljus har jag sett till att jag får varje dag. Gärna kring lunch. Dagsljuset ger signal till hjärnan att ”nu är det dag” och ”det är dags att vara aktiv”. Och eftersom vi har rytmer i oss så vet kroppen och hjärnan att efter en dag kommer en natt och då ska det sovas för återhämtningens skull.
  8. Alla vaknar flera gånger varje natt. Så är det. Men många av oss kommer inte ihåg det, vi somnar om så snabbt. Men om reflexen är att direkt sträcka sig efter mobilen för att kolla vad klockan är och sedan har det kommit en notis som gör att en måste gå in på Facebook och Insta och mejlen, då är det bäst att köra med klockradio eller gammaldags väckarklocka. Jag har fått använda vilja och förnuft. Det var inte så lätt.
  9. Hur mycket jag än älskar att sova middag, så har jag slutat med det. Jag kör en kvart yoga nidra istället.

En bra sak att göra är att föra sömndagbok. Här nedan finns ett förslag på hur en sådan kan se ut.

IMG_2663

Och här kommer en kort yoga nidra som fyller sin funktion för mig. Jag har ju skrivit mycket om yoga nidra tidigare. Här och här och här till exempel.

[youtube https://www.youtube.com/watch?v=vvldC6mzLvA&w=560&h=315]

In i kroppen igen

båtpendling

Det är lättare att tänka på båten. Gungeligunget inomskärs är alldeles lagom.

Eftertankens kranka blekhet och allt sådant. Jag insåg att kroppen är sårbar. Fortfarande. Jag som tänkte att jag skulle skriva en intressant utvecklingshistoria om en 52-årig kvinna som varit utbränd och som tar sig tillbaka till en kropp och själ i balans medelst träning. Bland annat. Och jo, så kanske det blir, men på litet längre sikt. För fortfarande, ett drygt år efter det brutala mötet med väggen så fungerar inte kroppen som förut. Den reagerar ibland på träning som om det var stress jag utsatte mig för. Och då får jag plikta med stor trötthet, lätt feberkänsla och svirr i huvudet.

Det intressanta är att detta talas ganska mycket om i de slutna Facebook-grupper som jag tillhör där utmattade vågar blotta sig och söka stöd och kunskap hos andra utmattade. Och den samlade kunskap som finns i de här grupperna är enorm! Viljan att förstå är ännu större. Men svaren hos vårdinrättningar, hos Försäkringskassan och på HR-avdelningarna är få och nyckfullt utdelade, så vi är hänvisade till varandra.

Vad betyder det här just nu? Att jag inte cykelpendlar 25 km varje dag utan kanske en eller två dagar i veckan. Att det viktigaste just nu är att sova gott och att göra det minst åtta timmar varje natt. Att jag får tänka om kring kroppen och träningen. Jag sitter inte med svaren just nu. Kanske simning någon gång. Kanske lunchträning på jobbet. Kanske litet yoga några morgnar i veckan då jag mest fokuserar på rörlighet. Vi får se. Jag återkommer.

Och tills vidare båtpendlar jag. Kroppen är sårbar. Själen likaså. Att må lätt illa av bussen varje morgon för att sedan bombarderas av alla dofter, reklambudskap, samtal, ljud, röster när jag kliver på tunnelbanan, det funkar inte. Nu tar jag båten och tackar för att jag bor där jag bor och jobbar där jag jobbar så att båtpendling är möjlig.

Verifierad av MonsterInsights