Hur en överlever livet. Issadissa delar med sig av sin visdom.

Etikett: scout (sida 1 av 1)

Det är längst bak i tidningen det viktiga står #blogg100 dag 57

IMG_0183

Det är inte kaffe som kokar

Det enda vettiga jag läste i Metro förra veckan var att det hetaste kaffet just nu är kokkaffe. Javisst. Så är det ju. Det är skållhett, syrligt, smakrikt och extremt bra för livsandarna.

Det är därför det är så ljuvligt med morgnarna på scoutläger. Skållhett kaffe med Skogaholmslimpa med ost. Samt grötslafsande småscouter och skärgårdsutsikt.

PICT0593

Det är ju torsdag – dags för ThrowbackThursday. Och vad står på bordet om inte Kaffekannan!

Kommentarer om bilden:

– jag skulle ljuga om jag påstod att det är kokkaffe i kannan. Å, nej. Mina föräldrar var moderna och bryggde sitt kaffe.

– bilden är tagen den andra augusti. Vilket år? 1969 eller 1970. Men andra augusti,  i alla fall. För det är Karins namnsdag.

– Kaffekannan är inte samma som jag nu har i mitt kök. Tror jag. Den jag har nu är inköpt på Kupan i Hemse på Gotland. Kan det vara samma kanna som vandrat runt i Sverige de senaste 35 åren och tillslut hamnat hos mig igen? Vilken tanke!

Bloggångest #blogg100 dag 26

favoriter

Topplista

En fjärdedel av tiden har jag lyckats leverera någonting varje dag. I denna utmaning Blogg100. Drygt 70 dagar och lika många inlägg kvar. Eftersom jag visste att jag skulle ha bråda veckor i början av denna hundradagarsperiod så förpublicerade jag en massa inlägg. Och tur var väl det – förra veckans astma- och allergi-lägerskola i Idre tog all tid och all energi. Det var som ett scoutläger med tentaplugg på toppen. Samt med schemalagda träningstillfällen. Två gånger om dagen.

Nu återstår det knappt 70. Vad ska jag skriva om? Eller vad vill du, ni, andra läsa om? För att få en indikation så tittade jag i statistiken. Att kategorin #blogg100 toppar är inte så märkligt, men sedan är det ju påtagligt vad som lästs mest. Det är inläggen som handlar om utmattningssyndrom, stress, arbetslivet och återhämtningen. Samt målet – välbefinnande.

Finns det mer att skriva? Kan jag göra det intressant? Kan jag tillföra något?

Kommentera gärna!

Den ofrivillige scouten

Där sitter jag i scoutskjorta och halsduk. Intressant.

”Den som inte gillar GK får gå hem” sjöng vi i Betelkyrkans scoutkår ”Goda Kamrater” i lokalerna vid Våghustorget i Örebro. Vi använde melodin till ”If you’re happy and you know it…”. Redan där borde man ha dragit öronen åt sig. Och det kan jag ju lugnt säga att mamma var ju aldrig speciellt förtjust över vårt deltagande i Goda Kamrater. Hon vägrade att köpa scoutskjortor till oss, betänk att det här var på 70-talet när det inte var så många år sedan nazisterna gått omkring på gatorna i uniformsskjortor.

Men vi pysslade och lärde oss sy i knappar och gjorde ”hemma-hos” och det var litet mysigt. Så kom då hajken. Och det blev en mardröm. Vi kände oss utanför, alla andra verkade ha roligt, det var mörkt, jag vaknade mitt i natten och var kissnödig. Efter det slutade vi vara Goda Kamrater, jag, min syrra och vår bästa kompis.

Fyrtio år senare har jag blivit del av en scoutgemenskap. Och jag är högeligen förvånad. Och alldeles lycklig. Jag är fortfarande ganska dålig på surrning, jag kan långsamt knyta 4 av 5 basknopar men kan numera göra en engelsk säckknop vilket jag är stolt över, mina barn är mycket bättre på att göra upp eld än jag, men jag lär mig. Jag är inte helt kär i scoutskjortan men när jag tänker på den som en skoluniform snarare än en militär persedel, då kan jag omfamna idén.

Vad är jag kär i?
Att få vara ute. Att få dela upplevelserna med både barn och andra vuxna. Att få samarbeta med andra vuxna utan konkurrens och ränkspel. Att ha ett mål som vi delar: att göra mötet, hajken eller lägret till en upplevelse fylld av äventyr, gemenskap och tillit. Usch, det här blev uppstyltat och management bullshit-liknande. Mittåt eller vad de säger i det militära när man ska börja om eller vända på sig.

Så jag börjar om:
scouting ger mig samma känslor som det bästa i sociala medier, det där som man ibland kallar webbkärlek.
VI.
TILLSAMMANS.
KAN.
BYGGA.
FÖRÄNDRA.
GÖRA.
GOTT.

Att jag sedan får göra tre saker som finns på min topplista över livsförhöjande åtgärder gör det hela än bättre:

  1. Uppleva saker tillsammans med mina barn
  2. Bada i svenska hav och sjöar
  3. Dricka kaffe utomhus

Det blev ju en fjärde också:

  1. Att lära mig nya saker (bland annat om mig själv)
Verifierad av MonsterInsights