När kvargen introducerades av Arla i mitten av 80-talet så tyckte produktutvecklarna och marknadsmänniskorna att kvarg var ett så hemskt ord. Särskilt för något man stoppar i munnen. (Testa att säga ordet och känn efter vad kroppen egentligen gör när du uttalar det. Just det! Ingenting man tar IN i kroppen.) Så Arla döpte kvargen till Kesella. En litet gulligare variant av Keso, helt enkelt. Snäll och slät till skillnad från Kesons mer klumpbemängda konsistens.
Men helt plötsligt har alltså kvarg-ordet fått en helt annan status. Nu används ordet kvarg till höger och vänster. Kvarg har blivit ett högstatusord. Det förknippas med kroppsuppbyggnad, träning, mån-om-sin-kropp, ja, själva odödlighetstrenden.
Som vanligt ligger ju starka lobbygrupper bakom det vi ägnar oss åt. I det här fallet har vi mjölklobbyn, den som förut hette Svensk Mjölk numera LRF Mjölk. Vi dricker ju allt mindre mjölk men det produceras ju fortfarande mängder med mjölk, så vad gör bondemaffian? Jo, de satte fyr under lattebrasan med hjälp av Prime, Sveriges bästa byrå när det gäller marknads-PR. Och det har ju gått som tåget. Men trots det allmänna lattesörplandet så är trenden kring mjölkanvändningen felaktig, enligt mjölklobbyn. Så då hakar man på proteindrycksslurpandet. Och förvandlar det till kvargknarkande.
Jag vet inte hur de lyckades med det, men bland mina träningsälskande kollegor är det ett evigt kvargätande. Precis som det förbrukas kvarg i parti och minut i de träningsbloggar jag tittar in på.
Det här med att Kesella (kvarg!) ger ett saftigare saffransbröd är också en myt som är skapad av mjölklobbyn. Allt enligt Aftonbladet och experter de har pratat med. Så jag avslutar med en lista över goda råd.
Goda råd för saftiga saffransbullar:
kalljäsning
rumsvarmt smör – inte smält
klibbig deg – ta inte för mycket mjöl
lös upp den stötta saffranen i litet sprit (inte malörtsbrännvin dock, det smakar litet fel…)
