Dag 87 och inlägg 89
Är inte försommaren naturens pubertet? Det är för mycket av allting, kan det inte lugna sig litet? Jag har ett förslag:
1. tussilagon tittar upp
2. paus
3. blåsipporna kommer
4. koltrastarna flöjtar vackert om kvällarna, nätterna och tidiga morgnar
5. paus
6. svalorna flyger och låter
7. häggen blommar
8. paus
9. syrenerna blommar
10. paus
och så vidare – ni fattar vad jag menar.
För det här orkar jag inte riktigt med. Det är som en hormonstinn tonåring som är hög på Red Bull, dataspel och planlöst cyklande. Ogräset växer så fort att man ser själva växandet. Björkarna går från skira till pregnant ogenomträngliga över en natt.
Man borde egentligen inte sova, bara njuta och ta in. Men det är som ett sensoriskt bombardemang som tröttar ut. Det doftar, är så skrämmande vackert och växer utan hänsyn.
