Hur en överlever livet. Issadissa delar med sig av sin visdom.
För nu har mampappa IKEA löst våra problem. Igen.
Här är en bild från IKEAs hemsida som visar deras möbler som laddar våra laddbara prylar alldeles trådlöst. Möbler som släpps idag.
Idag är jag full av mindfullness och lägger inte några värderingar på någonting. Jag bara observerar och iakttar.
Dagen har knappt gått halvvägs och jag brukar inte vara så privat men jag kan väl säga så mycket som att den här dagen inte började helt lyckat. Jag spillde kaffe i sängen. Så nu har jag bokat tvättstugan till klockan två eftersom de nyinflyttade i trappuppgången som inte ens använder de stipulerade låscylindrarna till bokningstavlan utan ihoprullade pappersark och dessutom ibland lämnar ludd i torktumlaren (jag tror att det är de) hade sett till att använda tvättstugan.
Så nu ska jag tvätta täcke, lakan och madrasskydd. Som för övrigt inte gjorde sitt jobb eller som jag i alla fall inte är helt nöjd med.
Men först skulle jag ju titta på tvättanvisningen för IKEA-täcket Mysa. Som köptes förra året. Eftersom täcket Mysa i kollektionen +365 tydligen gått ur modet finns inga tvättanvisningar att hämta på IKEAs hemsida. Eftersom den virtuella kundtjänstmedarbetaren Anna är ganska okunnig och dessutom lätt otrevlig i sin okunskap fick jag tillslut kalla henne ”Korkskalle” vilket hon inte alls förstod.
En sådan dag alltså. Trots att solen skiner och jag sov som ett barn. Men dagen igår var packad med upplevelser och insikter, så det är väl det jag lever i sviterna av.
Nu till tvättstugan. Och jag lovar att ta bort allt ludd i tumlaren och dessutom sopa golvet. Efter det ska jag börja fundera på om den som ville spela Wordfeud med mig är någon jag känner från den riktiga världen eller om det är någon som försöker flörta med mig genom att vara trevlig och ställa frågor. Jag skulle ju vilja utse Wordfeud till flörtfritt område. Tycker att det vore utmärkt om man när man gör sig en profil får samtycka till följande villkor: ”Wordfeud är ingen datingsajt. All mellanmänsklig kommunikation som inte skulle passa vid kyrkkaffet hör inte hit. Här spelar vi korsordsspel och låtsas som om vi är pensionärer allihop. Utan några drifter förutom småkakesuget.”
Barnkammaren
Vardagsrummet
Jag håller på att skanna in diabilderna från mitt liv som barn och tonåring. Inser att jag föddes i en tid som var väldigt annorlunda än den tid vi lever i nu. På en massa sätt. Särskilt idémässigt – hur man såg på sitt eget liv, vad man förväntade sig, hur man såg sin plats i samhället. Jag föddes när Sverige började gå som tåget. Välfärdslandet där möjligheterna var stora om man bara var duktig. Mamma och pappa bar hatt och kappa respektive rock- trots att de var så unga, så unga så var de vuxna där på 60-talet. För att i nästa decennium köpa gula utsvängda byxor och maxiklänning med psykedeliskt mönster och bli yngre på alla sätt.
Något av det som verkligen skiljer tiderna åt är synen på möbler och inredning. Titta på bilderna. En barnkammare med kommunalgrå tapeter och IKEA-sängar. Samt det obligatoriska SPARKSKYDDET på väggen. I bast eller något annat material ingen människa hört talas om nu. (Sparkskydd, förresten. ??? Lärdes det ut på Barnavårdscentralen att blöjor samt sparkskydd var det första som skulle inhandlas?! Varför har ingen sparkskydd längre? Sparkar inte barn på väggarna längre? Eller har de egentligen aldrig gjort det i någon större utsträckning?) Ren funktion.
Och vardagsrummet. Soffa och soffbord från IKEA. Soffan var grön och stickig, ganska hård. Soffbordet var av teak med en flätad tidningshylla hängande under. Tavlor ska hänga över soffan, så där hänger två van Gogh-bilder i enkla ramar. Och så en märklig tavla med ett flamencodansande par. Kommunalgrå tapeter även här.
NU. Möblerna och köken är som våra kläder och accessoarer. Något att visa upp, något som ger oss värde, något som berättar om oss. Så väldigt, väldigt annorlunda.
Poul Kjaerholms hem utanför Köpenhamn.
Nej. Jag vill inte tillbaka till kommunalgrå tapeter och sparkskydd och stickiga soffor. Men jag är trött på uppvisningen som har blivit viktigare än den egna trivseln. Samtidigt är jag helt övertygad om att viss arkitektur och inredning hjälper lyckan en bit på vägen. Läs ”Lyckans arkitektur” av Alain de Botton (låna på biblioteket eller köp på antikvariat, den verkar helt slutsåld i vanliga bokhandeln) och begrunda denna bild
Dag 44
Jag har använt mig av ordet ”kanske” i rubriken här på bloggen några gånger. Det är inte så lyckat. En rubrik ska väl vara full av självförtroende och klatschigt basunera ut det man sedan skriver om. Men jag tycker jag kan kosta mig på ett och annat felsteg. Kanske (!) de där misstagen som leder mig framåt.
Jag har tidigare i bloggen uppmärksammat att IKEA har gått med på att konsumenterna som kollektiv inte tror att att jorden kommer att överleva om vi fortsätter med slit-och-släng-attityden och -beteendet. IKEA har lierat sig med Blocket och skapat en andrahandsmarknad för IKEA-möbler.
Och nu har vår andra stora exportör H&M börjat agera. Än så länge har de bara skickat ut pressmeddelanden, låtit butikspersonalen sätta på sig gröna t-shirts med tryck och ställt upp återvinningslådor i en del butiker. Jag har inte sett några annonser. Läs mer här. I all korthet handlar det om att du som konsument kan lägga påsar med använda kläder i kartonger som finns utplacerade i en del butiker. Kläderna återbrukas, återvinns eller används som bränsle. Du får lägga vilka kläder som helst i påsarna (funkar bra med Lindex och mormors skräddarsydda dräktkavajer om några sådana finns i släkten). Du får begränsa dig till två påsar dagligen och i gengäld, förutom litet lättare samvete, får du rabattcheckar att använda på H&M.
Jag vågar inte riktigt applådera, jag väntar på att få veta att återvinningsföretaget de anlitar använder barn som sorteringsarbetare eller att de stoppar alla kläder de får in i värmeverkens ugnar. Men, so far, so good.
Dag 23.
Sveriges, ja, världens slit-och släng-företag par excellence IKEA har förstått att de inte kan stå utanför längre och erbjuder nu en annonsplats där begagnade IKEA-möbler får nya hem: Livethemma. Annonserna läggs upp på Blocket samtidigt som de läggs upp på Livethemma. Är du IKEA Family-medlem lägger du upp annonser gratis.
Idag tänkte jag inte vara så analytisk utan mer bara lägga upp exempel på inlägg i sociala medier som fått stor spridning. Tänk på att i alla fallen är det ”vanliga” människors inlägg som genom delning nått långt, långt, långt.
Men det är klart, det skulle vara okarakteristiskt att inte ens bidra med några iakttagelser (gränsande mot plattityder). Så de kommer här:
– Vi gillar bilder.
– Humor är alltid kul att dela med sig av.
– Litet eftertänksamhet ”light” och sorg på avstånd gillar vi också.
– Våra stora svenska varumärken är vi väldigt engagerade i, på både gott och ont. Vi handlar där, men inte alltid med lätt hjärta.
En ung mans betraktelse över sin döde far
Upproret mot IKEA:s påslakan
Nu har den här bilden delats 1210 gånger.
