hamburgare - Issadissas blogg

mars 3, 2016 / Inga kommentarer

Världens bästa hamburgare (så här långt i alla fall) #blogg100 dag 3

Dessertmenyn på White Trash i Berlin. Stilsäkert!
(personen på bilden har ingenting med artikeln att göra)

Här gäller det att hålla sina löften.

Jag har redan givit ett finfint recept på en hamburgerdressing som piffar upp vilken köttbit som helst. Och så utlovade jag även ett recept på världens godaste hamburgare. För även om hamburgarna är finfina på Pubologi i Stockholm, på P J Clarke’s i New York, på White Trash Fast Food i Berlin, på Byron i London och på Sporvejen i Köpenhamn så är de hemlagade som är gjorda efter följande recept absolut smaskigast.

500 g köttfärs
2 msk Worchestershiresås
2 msk Dijonsenap
1 pressad vitlöksklyfta
2 msk hackad koriander (är inte helt nödvändigt)

Arbeta ihop ingredienserna ordentligt till en smidig färs. Forma hamburgare. Stek eller grilla till tycke och smak. Servera med de tillbehör du tycker passar på din hamburgare.

Och som sagt – receptet är hämtat från Donna Hays kokbok ”New Entertaining.

mars 1, 2016 / Inga kommentarer

En hamburgersås som slår det mesta #blogg100 dag1

Receptet är hämtat från Rolfs Köks kokbok.
(kan alltså inte ta åt mig äran själv)

Ingredienser:

1 dl chilisås (brukar använda Heinz Hot Chili Sauce, men den finns inte på Willys där jag veckohandlar så det blev den mildare varianten den här gången)

1/4 hackad gul lök

1 pressad vitlöksklyfta

1 tsk curry

Salt (behövs inte alltid – så provsmaka först)

Gör såhär:
Rör ihop och låt stå ett tag för att curryn ska blomma ut en smula.

Jag återkommer i receptgenren med världens bästa recept på hamburgare. Hämtat från Donna Hay.

De första veckorna i #Blogg100 2016 kommer att vara receptveckor. Jag kommer att dela med mig av de bästa och mest lästa recepten jag publicerat.

februari 24, 2013 / Inga kommentarer

Begreppsförskjutning och tolkningsföreträde, två intressanta företeelser. Del 1. #blogg100

Dag 13.

Jag tar itu med begreppsförskjutningen först och tar ett väldigt vardagligt exempel för att beskriva vad som händer med begreppen ibland. Ett lutande plan. Uppåt eller nedåt?

Ta begreppet ”sallad.” När jag växte upp betydde det salladsblad, gurkskivor och tomatklyftor. Salladsbladen var mjuka, gurkskivorna halvknapriga och tomaterna hårda och ljusröda (smaklösa, alltså). Väl inblandad i salladen var dressingen; Maille-vinäger och Matolja (vidare definition onödig på den tiden), salt och vitpeppar. Alltid vitpeppar på den tiden.

Femton år senare hade begreppet ”sallad” utvecklats till att betyda en bädd av isbergssallad på vilken det tronade; tomat-, gurk- och paprikabitar. Och några majskorn. På toppen låg ost-och-skinka, räkor eller tonfisk-och-ägg. Min kompis som sommarjobbade på ett litet försäkringsbolag vid Berzelii Park brukade äta lunch på Smuggler. Då kunde man sitta ute på Östermalmstorg och knapra isbergssallad. Som ju var huvudingrediensen.

Nu när människor säger ”Jag åt bara en sallad till lunch” så innebär det ofta en portion pasta, en portion bulgur, ett lass kokta bönor, ett halvt fetaost-paket, ett halvt kokt ägg, en stekt kycklingfilé i strimlor och en knapp deciliter dressing av majonnästyp. Och just det – några ärtskott också.

”Where’s the beef?” var en slogan som användes av en amerikansk hamburgerkedja för många år sedan och som sedan blev ett talesätt. Kanske dags att mynta begreppet ”och var är tomaten?”?

Och här är reklamfilmen från Wendy’s när Clara Peller för första gången skrek ”Where’s the beef?”

[youtube http://www.youtube.com/watch?v=R6_eWWfNB54&w=420&h=315]

augusti 24, 2012 / 2 kommentarer

Världens bästa hamburgare (så här långt i alla fall)