(Jag lärde mig den hårda vägen att den enda som kunde ta mig ur utmattningen var jag själv. Att, som jag sedan gjorde, bryta handleden var ett intressant test av den ”vanliga” sjukvården, som fungerade galant. Men usch, vad uselt vården av utmattade fungerar för de flesta. Bakläxa! Men för ett halvår sedan ville jag hjälpa andra med det jag själv inte fått hjälp med, så det här är ett av de ”undervisande” inläggen.)
Hur påverkar diagnosen på läkarintyget min möjlighet att få ersättning och hjälp?
Jag önskar att jag orkat göra ännu mera research, men tyvärr, det här inlägget blir bara ”tillräckligt bra”. Inte lysande. Inte uttömmande. Inte banbrytande. Men det kanske sammanfattar en del saker som kan ge stöd och vägledning.
Se till att få diagnosen ”utmattningssyndrom” om det är det du har. Då bör Försäkringskassan hålla sig från att tjata, då bör du får längre sjukskrivningsperioder som gör att du faktiskt kan återhämta dig.
Hur vet du då om du har utmattningssyndrom?
- du kan göra en självskattning. Får du över 18 ”poäng” på det här testet är det en indikation på att du har utmattningssyndrom. Liknande test finns också på Stressmottagningens hemsida.
- du kan skaffa dig kunskap. Det gör du till exempel genom att lyssna på podden ”Sinnessjukt”, avsnitt 20 och 21 med professor emerita Marie Åsberg. Läs på Stressmottagningens hemsida. Titta på videos på Västra Götalandsregionens hemsida.
Vad gör du sedan då?
- du går till doktorn med din kunskap. Utgå inte ifrån att doktorn kan det här bättre än du. I bästa fall blir du överraskad av att hen är inläst och kompetent annars är det bäst att du redan från början har en plan för vad du vill och behöver. I första skedet är det kanske att få en sjukskrivningsperiod som är så lång att du lyckas vila dig ur akutstadiet. Där du får en frist så att du inte blir sämre av att de yttre omständigheterna ställer krav på dig som du absolut inte kan hantera.
Det här får räcka för idag.
