Jag vet att där finns träd och vatten, även om de inte syns
Idag gör jag ett avsteg från den rutin jag hållit mig till de senaste tio dagarna (hur många dagar är det man ska hålla sig till en ny rutin för att det ska bli en vana?). Rutinen har inneburit att jag har mediterat 20 minuter och sedan skrivit mina ”morning pages” (tre sidor handskrivet som inte blivit skrivna på morgonen, dock). Resultatet var inte avsiktligt men blev extremt intressant.
Tankarna som flyter upp och drar förbi i meditationen har den senaste veckan bestått av nycklar. In i förståelsen av mig själv och omvärlden. Som jag sedan utvecklat i det ganska omedvetna skrivandet. Eftersom ”morning pages”-tanken är att få igång flödet, det handlar inte om att producera något av värde, jag bara skriver och låter pennan löpa samtidigt med tankarna.
En fascinerande effekt av meditationen (20 minuter av den sort jag lärde hos Zen-buddisterna på Erstagatan – sitt rakt med korsade ben, titta in i väggen, räkna andetagen till tio, om och om igen) är att rastlösheten försvinner och därmed också diverse begär. Effekten är relativt kortlivad, har jag insett, så daglig meditation är verkligen en bra vana. För fokus, för balansen, för de mellanmänskliga relationerna, för perspektivet på livet och tillvaron.
Imorgon (eller någon dag här framåt) kommer jag nog att utveckla ett av tankespåren som väcktes under en meditation och som jag utvecklade i det kravlösa morning pages-skrivandet. Spåret handlar om berättelser och vårt universella behov av mening.
