Det var någon i flödet på Facebook som skrev att den var trött på nutidens Sommarpratare. Den här personen sa sig inte orka med ännu en livsberättelse om en drivkraft, litet motgångar och så målgången. Inlindad i en massiv självgodhet.
Ja, jag känner samma trötthet. Men inte bara inför sommarpratarna. Utan inför allt detta GÖRANDE som folk hela tiden beskriver.
Och jag känner ett starkt behov av de sammanhållande berättelserna. Analyserna. Det reflekterande och inåtblickande. Men detta:
ATT någon springer varje dag.
ATT någon badar varje dag.
ATT någon äter nyttig mat.
ATT någon dricker en färgglad drink.
ATT någon reser till ett varmt ställe.
ATT någon äter mat med någon annan.
Egentligen helt ointressant.
Jag vill veta VARFÖR någon springer varje dag, varför någon badar, varför någon reser och VAD DEN KÄNNER? Detta rastlösa görande och rapporteringen om det hetsiga görandet, är inte det nästan under vår värdighet som tänkande varelser?
Men det är klart, för många år sedan frågade Facebook vad vi tänker på, nu frågar Facebook vad vi gör. Vi kanske bara svarar på Facebooks fråga?
okänd säger:
Ja, Facebook är under tänkande människors värdighet.
Facebook är en fräknig killes hemsida, där människor säljer sina privata kontaktnät. Alla sina nära och kära. Billigt!
För en enda sak dessutom: Ett rop på uppmärksamhet.
Tänk om någon hade gått fram på nittiotalet och sagt:
– Hej! Vi vill ha din adressbok med alla dina privata kontaktuppgifter. Du vet dina vänners födelsedagar, samt dina yrkeskontakter. Plus skriv på ett papper som säger att vi äger rättigheterna till bilder på dina barn.
– Ok, vänta här så ska jag ringa polisen!
– Nej vänta! Du får berätta för alla vad du har ätit till frukost och var du har varit på semester! Du får dessutom skicka emojis, en slags meddelanden, med gula gubbar och rosa elefanter.
– Deal! Var skriver jag på?
Det är svaret.
Ja, den nya generationen ska vi inte tala om. I deras huvuden ekar bara en sak, som ett slags urverk.
Tik-Tok, Tik-Tok, Tik-Tok.
juli 11, 2021 — 11:08 f m