Issadissas blogg - Hur en överlever livet. Issadissa delar med sig av sin visdom.

Att lära sig bli pensionär och få MVG

Det här är mest en teaser, en blänkare för vad som komma skall. Jag tänker skriva om att det på inget sätt är enkelt att gå från en tillvaro som präglas av förvärvsarbete till en förtjänad tillvaro utan lönearbete.

En närstående som har varit pensionär sedan många år jobbade i en organisation som erbjöd en kurs inför pensioneringen. Det här har fastnat hos mig utan att jag riktigt vet vad kursen omfattade.

För de flesta av oss är våra yrkesliv en stor del av livet. Naturligtvis tar arbetet tid men vi arrangerar också våra liv kring arbetet, med dagliga resor, planering, klädsel. Dessutom definierar vi oss också genom vad vi utbildat oss till och vad vi jobbar som. Så, vem är man sedan när man inte har något jobb att gå till? Och vad ska man göra med all tid som förut var så inrutad?

Vad jag är ute och far efter är helt enkelt att det inte är självklart att en sådan genomgripande förändring av livet funkar bara sådär. Det där med kurs verkar vettigt.

Jag undrar om det i kursplanen ingår ett moment som skulle kunna heta ”Hitta din Ingres-fiol”. Vilket alltså betyder att man får som uppgift att leta fram något som man är lika bra på som sitt arbete. Om det så är bakning, flugfiske, fiolspel, klädsömnad, umgänge med barn eller romanskrivande. Det borde ingå.

Ni som är pensionärer, hur har ni gjort för att göra pensionärslivet meningsfullt och njutbart?

Jag har blivit intervjuad av en robot!

Har jag nu bidragit till att maskinerna snart kommer starta krig mot människan?

Nej, n ska jag sluta larva mig och försöka hålla en saklig och informativ ton. Host host. Snart börjar jag.

Jag söker jobb. Det har jag gjort en del under mitt arbetsliv. Det är roligt, tidskrävande och ibland stressande. I perioder har jag blivit väldigt trött på att svara ungefär samma saker på ungefär samma frågor.

Nu hände det sig så att jag blev screenad av en avatar i rosa jumper, kortklippt hår och glasögon. Ni ser avataren härovanför. Medelljus röst. Påtagligt animerad som synes, inte i närheten av vissa moderna spels verklighetstrogna animationer.

Och vet ni en sak, det var just ingen skillnad på att bli intervjuad av en avatar och att bli intervjuad av en människa. Det här måste skrivas i större bokstäver:

Det var just ingen skillnad. Avatar – riktig HR-person 1-1.

Det handlade om en screeningintervju. Kom ihåg det. En sån intervju som görs med ett första, ganska stort urval kandidater för att säkerställa kompetens och erfarenhet. (Usch, jag gillar inte att behöva använda ordet ”säkerställa”. Men jag har lyssnat litet för mycket på politikerintervjuer i radio så de där mediatränade orden står som soldater i mitt ordförråd, redo att kasta sig på papperet.)

OK. Dags för plus och minus.

Avataren leder här:

Jag behövde inte lyssna efter underströmmar av leda, avoghet, lögnaktighet. Avataren var bara förprogrammerat uppmuntrande.
Avataren berättade vad som skulle komma att hända. Inga överraskningar.
Jag behövde inte tänka på mitt utseende eller om webbkameran eller ljuset var dålig(t).
Det var omväxlande. Ibland skulle jag svara genom flervalsfråga, ibland skulle jag skriva i fritext och vid några tillfällen skulle jag prata.
Jag behövde inte lyssna till en massa flufford och undra om jag skulle svara med samma typ av vokabulär. Avataren använde sig av mer hederlig svenska där orden faktiskt har en innebörd.

Den mänskliga HR-personen leder här:

Jag kan få oväntade reaktioner på mina svar och de har hittills ofta varit positiva.
Jag kan ställa frågor.

För att summera det hela. Att bli intervjuad av en avatar som var smart programmerad var en positiv upplevelse. Jag kan tänka mig att den här AI-tjänsten verkligen underlättar för HR-avdelningarna. De kan ju intervjua många fler i den första gallringen och sedan kan de lägga tid, energi och omtanke på de kandidater de vill lära känna bättre.

Ps För den som vill fördjupa sig mer i robotens bakgrund finns en hemsida: tengai.io

Make Internet great again

Jag vet inte vart Facebook är på väg, men jag tror inte att jag vill vara med på resan. Det sägs att de som modererat har fått sparken och då antar jag att det är fritt fram för alla möjliga troll och konspirationsteoretiker och framförallt en massa lögnaktigt och hetsande innehåll.

Det blir en ledsam process. Jag har haft så kul på Facebook. Jag har förstått styrkan i alla människor jag haft i mitt nätverk som vuxit till sig med åren. All kunskap, alla nyheter, alla tips, all inspiration, alla tankar, alla samtal, all omtanke. Jag har känt mig rik. Jag har kunnat sitta i självvald ensamhet med spännande samtal som jag bara kunnat kroka in i.

Jag har ju haft Facebook som verktyg i mitt arbete som kommunikatör och marknadsförare. I början var det jättekul. Sedan har det blivit mindre kul och ganska dyrt. Men ändå. Ett bra verktyg. Samtidigt har de flesta chefer och beställare haft en överdriven tro på verktyget i sig och på sitt eget materials förmåga att skapa intresse.

Eftersom jag tror att min tid som avlönad kommunikatör är på väg att ta slut, behöver jag tänka mycket personligt hur jag ska ersätta Facebook. Vad har jag fått från Facebook? Vad är det viktigaste jag vill fortsätta med?

Och. Vad har människor i mitt nätverk fått ut av mig?

Det är väl bara att inse att det först och främst är katterna. Jag avslutar denna dags skrivning med en bild på de gyllene tvillingarna. (Denna dag som är internationella tvillingdagen för övrigt, den andra i den andra månaden.)

Under ombyggnad

Ursäkta röran.
Jag renoverar.
Med avsikten att blogga mer och bättre inom en snar framtid.
mvh Issadissa

en bok från hyllan märkt ”nyheter” eller en läsupplevelse?

Är det som är nyskrivet alltid mest intressant?
Naturligtvis en retorisk fråga. Särskilt nu när kanon-debatten är igång igen. Klassiker, klassiker, klassiker. Vilka platsar, vilka ska bort?

Nu snävar jag in mig litet. Jag borde väl skrivit det här före jul, men det fanns inte riktigt ork för det. Inte tid heller. Hemmanet skulle mussäkras, ett antal loppisar behövde besökas och Janssons frestelsen fick jag inte glömma.

Ok. Snart är jag framme vid dagens ämne. Som gäller barns och ungdomars läsning av böcker. Som ju också diskuteras mycket just nu. Ofta på ett litet pekpinneaktigt och konservativt tradigt sätt, men också utforskande. Hur ska vi som älskar att läsa väcka läslusten hos de barn och ungdomar och unga vuxna vi har omkring oss?

Ett enkelt svar är väl ”Ge bort läsupplevelser, inte böcker”. Det här måste jag sätta in som citat så att det verkligen skriker.

Ge bort läsupplevelser, inte böcker.

Om fler hade tänkt så till julen så hade kanske läslusten vaknat eller eldats på litet bättre. Särskilt när det gäller barn- och ungdomsböcker är lagerhållningen i vanliga bokhandeln kort och utbudet är faktiskt ganska litet. Det är inte lätt att hitta den potentiellt stora läsupplevelsen om man bara går till en vanlig bokhandel, varken på gågatan, i gallerian eller på nätet.

Är du fortfarande med? Vill du höra mer?

Testa det här när du ska köpa present nästa gång:

Ta en promenad, med eller utan sällskap
Om du går själv, strunta i att lyssna på något eller prata i telefon
Tänk, själv eller tillsammans, på de läsupplevelser du/ni hade som barn och unga vuxna.
Gå tillbaka i minnet. Om du bestämmer dig för att plocka fram minnena kommer säkert något.
Skriv upp.
Fanns det ett bibliotek du besökte? Kan du minnas vad du letade efter? Vilken bok du kastade dig över när du kom hem?
Gör om från punkt 1. Och varje gång – slarva inte med punkt 5.
Gå in på Bokbörsen och leta efter just de där läsupplevelserna. Med största säkerhet kommer du att hitta dem och ofta till väldigt rimliga priser.

Eftersom jag gillar att hjälpa till så kommer här en rad av egna läsupplevelser:

Det blåser på månen av Eric Linklater
Pappa Pellerins dotter av Maria Gripe
Fröken Ensam hemma åker gungstol av Gunnel Linde (varning! inget för en medelinkomsttagare. De få ex som finns på marknaden är snordyra. Men har du den hemma i dina gömmor kan du ju läsa högt för gästande barn)
Bröderna Lejonhjärta av Astrid Lindgren (rent generellt är det smartast att köpa Astrids böcker på andrahandsmarknaden, de ges ut i stora upplagor och ofta och det påverkar priset på ett fördelaktigt sätt för oss som är på den köpande sidan)
Upproret av Sven Wernström (hard core 70-tal och revolution. Med en kvinna som huvudperson med stor agens)
Hemligt, Världshemligt och Bladen brinner av Barbro Lindgren. Säljs som en samlingsvolym under titeln Hemligheter
Greven av Monte Cristo av Alexandre Dumas. Nu även känd från TV.
Allt av Maria Parr. En fantastiskt rolig författare från Norge som fått oförkänt litet uppmärksamhet. Hon är mer samtida men genom mina barn fick jag skratta. Vi började med Våffelhjärtat. (hennes böcker är billiga på Bokbörsen, så KÖP)
Bläckhjärta, Bläckmagi och Bläckdöd av Cornelia Funke. Till den som dras mot fantasy och kan läsa hyfsat snabbt. Tre tjocka böcker vars berättelser lever kvar inom mig med bilder och känslor. Läs, bara läs! Köp, bara köp! Ge, bara ge!
Glasblåsarns barn av Maria Gripe

Vi börjar där. Kommentera gärna med egna förslag. Det finns så många läsupplevelser därute som bara väntar!

Ps. För den ungdom som tycker att det verkar cool med gangstertillvaron, sätt Yayha Hassans två diktsamlingar i händerna på den. Det är rått, det är inte snyggt, det är högljutt och i slutändan dödligt. Läs gärna du också. Inte så ofta du läser lyrik, eller hur?

Är tomten och hans crew utsatta för modets nycker?

Självklart måste tomten, bocken, stjärngossarna och granen följa modet. Dags att ut och handla nytt julpynt! Vad gäller i år – är det fortfarande vitt och grått och de där tomtarna med jätteluvor där bara nästippen tittar fram? Nej, det måste ju finnas något nytt. Något som känns roligt att handla.

Ja. Ut och handla begagnat! Loppisar och secondaffärer är proppade med julgrejer. Du kommer att kunna återuppleva barndomen och ungdomen och millenneskiftet och förra året. Och du kommer att hitta nya favoriter som kan stanna livet ut.

Tillsammans blir det kitschiga och det mer hantverksmässiga en ny stämningsfull blandning. Något gammalt, något nytt, något lånat, något blått. Vem vet, det kanske funkar för en jul fritt från konflikt och kaos?

Det nya livet i småland

Kattgubbarna a.k.a. Gullebullarna a.k.a. pojkarna a.k.a. pruttarna kom ner till Estamåla, byn med de tre gårdarna via en på det hela taget ganska jobbig bilfärd. Så nu lämnar vi inte stället i första taget. Här ovan fångade jag Sam i en stund av djup försjunkenhet och eftertanke. Jag tror att han just tittat på de fina grytlapparna som hänger bakom honom och begrundar all den kvinnokraft som ligger i dessa mästerverk.

Grytlapparna är inhandlade på Möjligheternas hus i Emmaboda, en av dessa verksamheter som hänger ihop med återvinningscentraler. Där prylar får nya liv och människor som inte är strömlinjeformade kan få utföra ett meningsfullt arbete.

Att ha fått tillgång till ett stort hus utan möbler är en intressant utmaning. Som jag skrivit förut är tanken att här ska vilas. Och då pratar vi inte bara om katternas suveräna förmåga att ständigt hitta ställen att slappna av på. Om det så ska bli det sista jag lär mig, så ska här bli en vilande människa av mig.

Tillbaka till det stora huset utan möbler. Lions Club i Tingsryd, Erikshjälpen i Växjö, Kupan i Växjö, Röda Korset och Byggåterbruket i Hovmantorp har nu bidragit till att det här huset nu alltmer blir ett hem. Kaffebryggare för 100 kronor, TV för lika mycket, en blommig gungstol för 185 pix, ett soffbord från 50/60-talet för lika mycket, en pinnstol för 35 pengar, en litet stadigare matsalsstol från 60-talet för 110.

Vad är det jag vill återskapa här? Jag tror att det är den typ av trivsel och välkomnande jag upplevt på olika små eller större lantbruk under livet. Där kökssoffan varit en självklarhet (funkar inte här – köket är för litet), där möbler från olika tidsåldrar blandats, där ingen velat förverkliga sig själv genom heminredning. Vi får väl se hur det går. Jag är ganska säker på att det är tanten i mig som får styra.

Vem var AAG? En sak är säker, hon kunde brodera både monogram och hålsöm.

Hello world! issadissa goes native

Jag har köpt ett hus.
Eller har huset köpt mig?
Jag har blivit med hus och mark.
Jag har närt en dröm.
Eller, inser jag nu, mängder av drömmar.
Beroende på vilka ögon jag använder ropar huset och byggnaderna runtom och tomten ”Laga mig!”, ”Fixa mig!”, ”Se min potential!”, ”Renovera mig!”, ”Gör om mig!”.
Ropen skallar medan pulsen går upp, blodtrycket rusar och huvudet stänger av alla sinnen för det går inte längre att ta emot denna samtids krav.

Så NEJ.
Det blir en helt ny lista på vad som ska finnas i huset.

Kaffebryggare och pumptermos
Hängmattor (plural)
Transistorradio
En hög med korsordstidningar
Massor med böcker, allt från enklare deckartyp till klassikerna jag och andra ännu inte hunnit läsa samt naturligtvis de där stora läsupplevelserna som behöver en läsning till
En skön soffa
TV
Brädspel och kortlekar

Vill du få tips på renoveringsidéer, kom inte hit.
Vill du ha närbilder på lagom slitna ”antikviteter” på grova linnedukar med snittblommor i bakgrunden, kom inte hit.

Men längtar du efter vila, reflektion och återhämtning, då hoppas jag att du ska få stöd här.

Ett litet pittoreskt antikvariat

Det är inte en titel på en feelgood-roman. I alla fall inte ännu. Det får bli steg två.

Nej, det handlar om att jag är månskensantikvariarist*. En otroligt rolig sysselsättning som kom till mig av en slump och som har växt så organiskt att jag inte märkte när jag gick från att sälja överblivna böcker till att driva ett litet pittoreskt antikvariat.

Jag skulle kunna skriva om hur det började med morbrors dubbla bokhyllor och bokdrivor som behövde omhändertas, men det tar vi en annan gång. Även om det var där jag först lärde mig att:

En gammal bok är inte per automatik en värdefull bok
Att samla på serier av böcker för att ett förlag säljer böckerna på det viset är sällan värt pengarna och besväret

Som före detta nationalekonom är jag väl tränad i hur den perfekta marknaden ska bete sig. Som desillusionerad nationalekonom vet jag också att det i princip aldrig finns perfekta marknader. Som tränad marknadsförare och med intresse för och kunskap i konsumentpsykologi vet jag dessutom att marknader manipuleras på olika sätt, hela tiden och att vi konsumenter går på det, hela tiden.

Men. När det gäller andrahandsmarknaden för böcker närmar vi oss den perfekta marknaden där priset påverkas av UTBUD och EFTERFRÅGAN. Precis som det står i grundböckerna om nationalekonomi. BINGO! Äntligen något som är sant.

Jag kommer att skriva mycket mer om min antikvariska verksamhet. Men jag avslutar snart dagens blogginlägg med två anledningar till varför just du ska kika in i mitt antikvariat;

Barn- och ungdomsböcker som väcker starka minnen. Emil och Pippi trycks upp i nya upplagor hela tiden så de räknas inte, men det är faktiskt så att de flesta böckerna bara fått ett, i bästa fall två liv. Kommer du ihåg första gången du läste ”Puss” av Hans-Eric Hellberg? Eller ”Huset Ardens gåta” av Edith Nesbit? ”Tant Mittiprick”? Gunnel Lindes böcker om Skorstensgränd? Vill du återuppleva minnena eller ge upplevelsen vidare? Då är det bara andrahandsmarknaden som gäller.
Kokböcker. Tina Nordström har gödslat andrahandsmarknaden med kokböcker. Jamie Oliver likaså. Deras böcker kan fortfarande vara både användbara och läsvärda men de hittar du lättast i närmaste secondhandaffär. Letar du i mitt antikvariat hittar du titlar som antingen har ett konstant efterfrågetryck men ingen nyproduktion (Carl Butler), rara (det gulliga ordet för sällsynta) titlar som ”Steffos spritbibel” (fast just nu har jag inget exemplar) eller ”Masjas ryska kokbok”.

Länk till Issadissas pittoreska antikvariat.

*självklart vet jag att det inte finns en sånt ord. Men det borde.

Julklappar till 80-talsfrälsta

”Stranger Things” och ”Sex Education” är några av de serier där 80-talet är påtagligt. I samtiden kan vi se att midjorna på jeansen har åkt upp igen och att bakfickorna vilar ganska högt uppe på skinkorna. Åttital igen. Turkosa träningsoverallsjackor och mintgröna skidjackor säljs för höga priser på secondhandaffärerna. Axelvaddarna. Ja, de är tillbaka. För att inte tala om de uppvikta ärmarna på kavajerna. Som dessutom är stora. Både kavajerna och ärmarna.

Klart som korvspad att 80-talsnostalgikerna behöver ännu mer åttiotal. Sådant som bara vi som levt igenom det decenniet kan ge dem. Här kommer de absolut bästa tipsen. Var redo!

”War games”, en film om åttiotalets kalla krig och teknologi, fast otroligt spännande och roligt. Kolla in datorerna! Politikerna! Militärerna! De smarta kidsen! Kanske kan kompletteras med en egen berättelse (på rim) om hur nära det slutgiltiga kriget vi faktiskt var, om vad MAD stod för och vad Fuldapasset betydde.
Butlers kokbok. Revolutionen som den stod för. Både när det gäller kokboksestetiken och intresset för andra kulturers mat. Fast på ett enkelt och lustfyllt sätt. Helt nyskapande! Inget hushåll är komplett utan ett exemplar av denna banbrytande och nydanande livsstilskokbok. Den lade grunden för så mycket mer än vi då visste om. Carl Butlers egen syn på mat, att det är viktigt att ta hand om de intryck vi tar med oss genom resor och att vi faktiskt frågar, att vi har ett nyfiket förhållningssätt till de som tillagar det vi upplever som nytt och spännande. Ove Pihls påverkan på hela kokboksrevolutionen kan det nog inte pratas tillräckligt om, hans sätt att formge kokböcker blev stilbildande. ÄR stilbildande. Påverkar fortfarande. Fotografen Jan Bengtssons matbilder i Butlers kokböcker b i l d a d e n y s k o l a.
”American Psycho”. Batman, alltså Christian Slater som visitkortsgnidande yuppie som yxmördar snyggingar i sin minimalistiska Manhattan-lägenhet. Han är så snygg och framgångsrik i ett sammanhang där alla är besatta av yta och pengar så även när han berättar vad han har gjort tror alla bara att han konverserar på ett nytt, spännande sätt. Eller läs den. Nästan ruggigare som bok. (Jo, jag vet att både boken och filmen är från andra decennier men visst är det 80-tal?)
”Fredrik och Charlotte – fint folk från vaggan till graven” av Cecilia Hagen. Jag skulle säga att den boken slog ner som en bomb i den svenska folksjälen, i det svenska folkhemmet. I den här boken fick vi plebejer lära oss hur folk på Östermalm och på Djursholm (ja, det heter ”på”) beter sig, vart de semestrar, hur de hälsar, hur möblemangen ser ut och vad som hänger i garderoberna. Och vi förstod att de här människorna är riktigt annorlunda, ja kanske till och med en annan sort. Vi fick skratta en hel del. Och det vet jag att de själva också gjorde, jag hörde dem göra det.

Även om brudparet dansar på Riddarhuset ser de inte så dyra ut. Så var det förr i tiden. Det dyra skulle inte synas men anas.

”Wall Street”, filmen där Michael Douglas i rollen som finansmannen Gordon Gekko slänger ur sig one-liners till höger och vänster. ”Greed is good”. ”Lunch is for wimps.” Ibland när jag tänker på 80-talet så inser jag att det var det årtionde Sverige miste sin oskuld. Men när det hände var det mest fnissigt. Och litet sexigt. Axelvaddarna och girigheten och yuppiesarna. Det skamlösa i det överdrivna. Behöver jag säga något om frisyrerna? Nej, ni vet redan.
”Working girl”. En ambitiös tjej från förorten med enormt hår och likaledes enorma axelvaddar klipper sig och förför sin chefs pojkvän med sin ”body made for sin” och sina klipska idéer. Harrison Ford, Sigourney Weaver, Melanie Grffiths och stora mängder hårsprej. Samt Carly Simon och New York.

Fördelar med att leta fram böckerna och filmerna ur sina egna lådor eller på loppisar/secondhand/Tradera/Bokbörsen är att du bidrar till en cirkulär ekonomi men främst till att du får en möjlighet att reflektera och berätta om ditt åttiotal. Kanske får du insikter om förändringar som är viktiga, både i ditt liv och i vårt samhälle.

Jag återkommer mer till 80-talet. Och har redan börjat fundera på julklappar till 70-talsnostalgikern. Och så kom jag på att jag glömde ”Breakfast Club”. Ackackack, vilken blamage!