Tankar om sommarlov och #blogg100

Sommarlovet har precis börjat för Pojken och Aktivistvalkyrian. Det finfina sommarvädret har bytts ut mot mer vanlig svensk sommar – 15 grader, blåst och regnstänk. Barnen ligger i sängar och på soffor och tittar på skärmar. Eller i serietidningar. Precis som jag också gjorde på sommarloven när jag var barn. Sängsoffaserierböcker.

Jag försöker landa efter en händelserik vår. Så just i det här inlägget ska jag försöka koncentrera mig på #blogg100. På utmaningen som går ut på att blogga varje dag i 100 dagar, vilket jag nu alltså gjort för fjärde året i följd. I år skrev jag två eller tre nya inlägg. Annars återpublicerade jag tidigare skrivna inlägg. För mycket av det jag delat här på Issadissa har varit den typen av inlägg som består – bra recept, färdigtänkta tankar, åsikter om populärkultur som jag fortfarande står för. Jag återpublicerade inlägg tematiskt – först kom recepten, sedan berättelsen om utmattningen och tillfrisknandet, så var det populärkulturen som jag fokuserade på och mot slutet handlade det om mitt tillstånd som tvillinglös tvilling.

Jag fick en massa nya läsare på de här sättet. Och det kan jag ju inte bara konstatera utan att jag tänker kring hur jag ska fortsätta. Jag har ju ända sedan jag var barn närt en hemlig dröm om att publicera mig. Och nu är det inte längre en hemlig dröm, nu är den publik, ”out in the open”. Och på något vis sprack den där. För när jag skrev det här insåg jag att jag redan publicerar mig. Jag har redan fler läsare än om jag publicerade mig genom att ge ut en samling lyrik i bokform exempelvis. Så vad är det jag är ute efter när jag tänker att jag vill bli publicerad? Blir det på riktigt först när det trycks en bok?

Jag fortsätter skriva. Och eftersom Mona skrev om bilden: ”Vilken underbar utsikt från skrivarbordet!” så är det nog så jag ska se på min sommar, som sittande vid skrivarbordet. Vi får se om det blir en blogg till, en bok om arbetslivet (det behövs fler än ”Yarden” och ”Linjen”), om tvillingskap, om utmattning eller så kanske det är dags att se om jag har någon fantasi att tala om. Eller så kanske det är dags att bara vila.