Misslyckanden

Sol. Sol! Ingen snö!

Vad är det vissa säger? Typ att misslyckanden inte är något annat än utbildning och utveckling. Kanske är det så. Och kanske är det precis det jag skriva om. Någon annan gång. För idag är det lördag, jag har sovit i underbara nio-och-en-halv-timmar, solen skiner, jag har druckit massor av gott kaffe och eftersom jag vaknade hälsosamt hungrig så åt jag tre skivor av Bröd&Salts goda nötbröd, det är lugnt i lägenheten eftersom barnen sover och jag har tittat på två avsnitt av ”Brooklyn nine-nine”. Kort sagt, jag har tillfälligtvis lagt all oro åt sidan, allt från klimatångest till mindre orosmoln som handlar om min privatekonomi och liknande.

Jo, men kanske att jag ska skriva något om misslyckanden. För min satsning på att bli en annan typ av bloggare, eller i alla fall hitta en ny arena och bredda publiken en smula, den satsningen går långsamt. Och då ser jag det, i min svartvita och otåliga värld som ett misslyckande. (Säg inte det här till mina barn, jag försöker lära dem tålamod och uthållighet.)

Jag bloggar alltså nu på tre arenor – här, Stockholmsguide-bloggen (mer som en hemsida) och så alltså på Nouw. Och det är Nouw-bloggandet som är en riktig utmaning. För jag måste använda all min kommunikatörskunskap för att avkoda vilka olika målgrupper som finns där, hur de kommunicerar, både när de bloggar och när och hur de kommenterar, hur de använder bilder, vad de fotograferar och på vilket sätt.

Min första stora insikt är i alla fall denna:

använd effects-inställningen på kameran. Välj ”high key”. Helt plötsligt ser livet ut som…..i en blogg. Eller i ett inredningsreportage.

Så. Nu ska jag använda kameran med just den inställningen. Och så lägger jag upp några sådana bilder på min Nouw-blogg och så inväntar jag resultatet. (För, det är klart att jag älskar statistik också. Jag kan både analysera den och trixa med den. Som vilken karriärist som helst.)