Semesterns funktion ur ett samhälleligt perspektiv är väl att återställa mig som produktiv arbetskraft. Jag reproducerar mig som arbetskraft, helt enkelt. Jag kommer att kunna köra några decennier till.
Så kan en se det.
Och så kändes det första semesterveckan. Jag sov, läste, gjorde utflykter, umgicks, vandrade i solnedgången på Alvaret. Och sov litet till. Handlade litet pressglas-artefakter som förde mig tillbaka till barndomen.
Men nu känner jag att det är dags för viss själslig uppbyggnad. Så jag har sagt mig själv att jag ska:
röra på mig en halvtimme per dag
skriva en halvtimme per dag
meditera eller göra Yoga Nidra en kvart om dagen
Och med det kommer jag att var nöjd. Inga stora ambitioner. Ingenting som känns oöverstigligt.
Jag undrar om tanken på ofyllda dagar gav mig en viss ångest så att bara den här trepunktslistan räckte för att jag skulle få ro i själen, en viss form för de ändlösa dagarna framför mig.
Nu har jag skrivit listan. Den är publicerad. Då gäller den.
