Mitt kombinerade forsknings- och konsumentupplysningsuppdrag kring yoga började lättvindigt, men det har blivit mer och mer seriöst och därför knepigare. Jag trodde att jag skulle kunna skriva i litet lätt veckotidningsstil om vad som utmärker de olika inriktningarna och sedan komma med litet klämkäcka råd mot slutet om varför just du ska välja den ena eller andra yogaformen.
Istället blir det personliga berättelser från dem jag pratat med men också från mig själv eftersom jag genom praktik försöker förstå de olika yogaformerna.
Idag berättar jag om Lisa som är Iyengaryogalärare och har en studio i Täby norr om Stockholm.
Hon började yoga när hon gick i nian. Det var en lärare i hennes skola i Singapore, där hon bodde andra hälften av 80-talet, som hade yogalektioner på lunchrasten. Nyfikenheten var väckt, hon fortsatte med yoga och meditation. När hon kom tillbaka till Sverige var det ännu inte vanligt med yoga, men hon hittade Skandinavisk Yoga & Mediationscenter där hon gick helgkurser för att praktisera och lära sig mer. Och så har det fortsatt, yogan har funnits där som en följeslagare. Under en lång tid praktiserade Lisa Ashtangayoga. Ofta och intensivt. Med Ashtangayogan följde skador. ”Jag blev trasig”, som Lisa säger.
Under en nio månader lång yogautbildning i Australien kom Lisa i kontakt med Igenyaryoga. I och med det började också en väg mot läkning.
Lisa berättar: ”För mig är Iyengaryoga bland annat som sjukgymnastik; det är viktigt att rörelserna, ställningarna utförs anatomiskt rätt och med hjälp av redskap som rep, bälte, klossar, bolster och en bra lärare så kan de flesta människor utföra ställningarna rätt.”
Hon fortsätter: ”Iyengaryoga handlar om utveckling. Den handlar mycket om medvetenhet. Iyengaryogan är krävande och utmanande, men genom redskapen så är det möjligt för alla att börja praktisera.”
Jag har varit i Lisas studio, Yogena och testat Iyengar. Det har varit starka upplevelser av total koncentration, öppnande av kroppen och sedan mycket stor avslappning. Dagen/dagarna efter har jag känt i kroppen att jag verkligen har använt den.
Efter att ha utövat Iyengaryoga har jag också fått insikter i vad jag är på jakt efter när jag söker den ultimata träningsformen. Vilket jag fattat att jag faktiskt gör. Jag känner att kroppen kan bli starkare, rörligare, uthålligare, ”visare”, att jag kan lära mig att använda den mer ändamålsenligt och att jag blir mer medveten vilket ju också gör att jag blir uppmärksam på när något inte är rätt. Samtidigt kan jag få avslappning och total bortkoppling från ”the monkey mind”. Både när jag tränar fysiskt och i avslappningen efteråt.
