Jag tror att det var när jag läste någon som skrev ungefär så här:
Om det enda jag kan säga om mitt liv när jag ligger där på dödsbädden, ”att jag höll i alla fall min vikt”, då har mitt liv inte räknats.
som jag riktigt, riktigt på allvar började tänka över mina (och de flesta andra kvinnors) kroppsnojor. Eller upptagenheten med kroppen. Upptagenheten med utseendet.
Och så var det någon i min bekantskapskrets, ungefär samtidigt, som pratade med stort engagemang om någon av dieterna/kostinriktningarna som är populära nu.
Först kom tanken ”Jag med. Jag måste också få ordning på maten, på träningen, på kroppen. Så att allt blir tajt.”
Så att jag vet vad som gäller.
Så att jag slipper oron och alla ovissheter.
Men. Jag orkar inte. Jag har inte tillräcklig disciplin. Jag känner efter för mycket.
Så. Istället föll ögonen på en Facebook-grupp som heter ”Diets don’t work”. De flesta som har hittat dit är amerikanska kvinnor och de verkar nyfikna på något som heter IE, Intuitive Eating. Det handlar alltså om den revolutionerande tanken att våra kroppar kan signalera vad vi behöver.
Nu vet jag ju att vi lever i en tillvaro där skräpliknande mat är billig och dessutom tillgänglig och extremt marknadsförd, det är helt enkelt svårt att lyssna på kroppen när livsmedelsbutiker är designade för att vi ska köpa sött, fett och snabbt och de matställen som finns lättast tillgängliga (både geografiskt och ekonomiskt) serverar fett, sött och snabbt. Så det där med intuitivt ätande är inte självklart enkelt.
Men jag kan rekommendera att följa sidan ”Diets don’t work” av den enkla anledningen att jag och antagligen andra behöver bli påminda om att det viktiga när vi tar våra sista andetag inte är att vi lyckats hålla vikten och att det dessutom finns åtminstone en industri som helst ser att vi fortsätter noja över kroppen.
Det här är mitt första inlägg i det här tankespåret. Det kommer fler. Jag kommer att lufta tankar som har med adrenalin att göra, med kontroll att göra, med vinterbad och hård träning, med dömande och granskande blickar.
Mona säger:
Jag som just har gått omkring och känt mig nöjd över att äntligen släppa lite av min kroppsmedvetenhet. Jag har trott att det berott på min ålder, lättare att slappna av när ingen ändå kollar in mig. Och så kan jag ha fått hjälp av att följa Stina Wollter på Instagram, samt även några bra vänskaper där vi hjälps åt att inte kommentera mat, kroppar och utseende.
Det är iallafall så skönt och lättade att efter 50 år äntligen inte låta min kropp styra mitt psykiska mående.
februari 20, 2021 — 5:22 e m
Issadissa säger:
Vad härligt!
Jag blir verkligen glad av att läsa vad du skriver.
februari 21, 2021 — 8:42 f m
Karin säger:
Ev är jag denna någon i bekantskapskretsen
Mitt intresse är inte dieter, inte heller min vikt, utseendet på min kropp är inte heller speciellt intressant
Däremot vill jag må bra, vara pigg, känna mig stark, inte ha problem med magen, inte ha värk i kroppen, kunna sova gott och utföra mitt jobb länge till. Då är det för mig självklart att bry mig om vad jag äter
februari 21, 2021 — 11:08 f m
Issadissa säger:
Jag önskar det vore så enkelt för oss alla. Vad jag tänker skriva om rör strukturer som vi är en del av och påverkas av. Själv är jag ibland i så känsliga tillstånd att TW borde stå i pannan på mig. (Trigger Warning)
februari 21, 2021 — 3:14 e m