Bilden saknar helt anknytning till texten, men jag tycker den är trevlig
Idag blir det ett stickspår. Men ett mycket relevant och viktigt stickspår.
- Uppgifterna för en kommunikations/marknadsavdelning har ökat exceptionellt (kanske exponentiellt också) under de senaste 10-15 åren
- Många som jobbar där utbildades för mer än 15 år sedan, ja, kanske 20 eller 30 år sedan. I alla fall när effektiv kommunikation och marknadsföring kunde beskrivas och bedrivas på ett mycket enklare sätt.
- 1 + 2 = de kunskaper som finns hos de som är över 35 år – är de relevanta?
För en företagsledning som gillar snabba beslut eftersom det visar på handlingskraft blir ju lösningen enkel – avdelningschefen (som antagligen är över 35) sparkas tillsammans med alla andra som har minst 15 år sedan examen eller motsvarande. Och så anställs unga människor med rejäl digital kompetens. För det är ju ofta den som fallerat. Kan man tro.
Så här har det hänt i våra stora telekomföretag när det gäller ingenjörer, så varför kan det inte hända när det gäller kommunikation? I och för sig blev de där företagsledningarna litet snopna, har jag hört, när telekomföretagen inte längre visste var kablarna gick eller vem som skulle prata med Kina eller vem som kunde de äldre programmeringsspråken som behövdes. Det här tycker jag är litet festligt, eftersom det tyder på en sådan kortsiktighet. Vuxna människor, va?!?!
Vad jag vill komma fram till är två saker varav den sista är frågan jag ville komma fram till:
- Kompetens består inte bara av det en tillägnat sig i skolan. Den mår allra bäst av att paras med erfarenhet som förvaltas väl. Då blir det en oslagbar kombination.
- Är kompetensutveckling helt individens ansvar eller är ansvaret något som individen delar med arbetsgivaren?
Hur ska jag, Issadissa hantera det här, undrar naturligtvis du som läsare eftersom du ser på fotot att jag inte är 35 eller yngre. Jo, jag är glad att jag tog ett år och vidareutbildade mig när jag var över fyrtio men framförallt är jag glad över att ständigt undra över det jag inte kan så att jag läser, läser, diskuterar, går på seminarier, ifrågasätter, googlar, tittar på webinarier, tar kontakt med kunniga personer, spinner nätverk, lyssnar och utvärderar. Skriver och reflekterar. Jag sköter och har skött kompetensutvecklingen själv, men det är ju lättare om det självklart ingår i arbetet.
I vår intressanta och svårbegripliga samtid och i den komplexa kommunikationsvärld vi lever i så känns kompetensutvecklingsfrågan extremt angelägen. Så jag ställer frågan igen – vem ansvarar för kompetensutvecklingen? Vad säger du?
