Det är bara att vara helt ärlig – det här inlägget skrev jag redan i fredags. Redan kvällen före var jag hungrig på frukosten och när jag väl satt på båten på väg till jobbet och drack mitt kaffe med sojamjölk och åt den fiberfria toastdubbelmackan med prästost då var livet finfint. Solen sken. Landet hägrade. Hittade bara vackra historier på Facebook och nätet.
Det är väl ingen som följt mig som inte förstått att jag verkligen högaktar Ricky Gervais. Och här är han igen:
[youtube https://www.youtube.com/watch?v=XmTV62mE1PA&w=560&h=315]
Och så läste jag en artikel om dataspelande som en social aktivitet gör människor till bättre människor och då tänkte jag att en så pissig mamma är jag inte i alla fall. Här är rubriken:
Du blir trevligare och mer social av att spela datorspel med andra – även våldsamma spel
Mina orkidéer på jobbet tänker blomma. Allihop. En av dem har väntat i över tre år på att komma igen, en annan har inte slutat blomma sedan jag fick den för över ett år sedan.
Dessutom hade jag i fredags en alldeles lagom träningsvärk efter att ha kört mild och fin träning nere i jobb-gymmet. Uppvärmning i rask promenadtakt, PT Erling-övningar, några få asanas (yoga) och så stretch på det. Lugnt och fint. Och kroppen tog emot och var med på tåget. Samtidigt som huvudet också var där.
Så just i fredags valde jag bort IS, klimathotet, att lönen redan är intecknad, stressjukdomar och Knausgård.
