Den självklara rörelseglädjen. När ingenting gör ont.
I kroppen ligger sorg. I musklerna ligger stress inbakad. Så har jag förstått det. De känslor som varit för stora eller som inte haft möjlighet att erkännas för sammanhanget inte har godtagit dem, de känslorna finns där i kroppen. Med åren bygger man sin kropp så att den tar omvägar runt det som gör ont. Med åren måste man tänka nytt kring träningen, alltså. Det finns en åldersfaktor som inte har att göra med det rent fysiska åldrandet utan också med det känslorna har utsatt kroppen för och hur kroppen har reagerat på det.
Nu försöker jag träna mig tillbaka till den glada kroppen. Den kropp som fungerar på alla sätt. Hittills har den nya träningen med PT Erling på WestnineFitness inneburit att mina fötter och händer inte längre är iskalla utan normaltempererade. Ett litet framsteg.
Hur tränar jag då? Återkommer i frågan när jag hittar orden för att beskriva träningen. En ledtråd är kroppskännedom. Och så andningen, förstås. Ojoj, så svårt.
Ninna säger:
Så sant det är att känslor sätter sig i kroppen. I muskler och leder och förmodligen överallt!
För mig är det mycket att komma ut och cykla igen lite mer ordentligt. Vintern är rätt hopplös på det sättet även om jag cyklar året runt. Till arbetsplatsen och stan och annat kortare.
Jag ska köpa ny cykel i eftermiddag. Om den jag sneglade på i går är bra och passar mig. Måste ju testrulla den lite först.
Så nu blir man pank igen. Men det är det värt.
Ha en bra dag! Och så ”drömmer” vi om helt rörliga smärtfria kroppar!!!
mars 14, 2014 — 9:13 f m
Tomas Jarvid säger:
Mycket intressant. Människan är vävd i ett stycke!
mars 16, 2014 — 6:42 f m